Kattungen

Allt har gått superfint i starten med vår nya lilla katt. Han är en väldresserad kattunge som vet var han ska utföra sina toalettbehov (första dagen var det en liten incident bara) och han verkar trivas riktigt fint hos oss! Nu är jag några sår och erfarenheter rikare. Jag har både fått leka länge och väl med denna lilla kattunge, samt fått gosa med honom när vi båda är trötta (mys!). Han tycker om att hänga omkring oss, det märks. Spännande att lära känna en katt såhär, men jag har fortfarande mycket att lära. Efter några om och men så har vi kommit fram till att namnet William passar honom.

Vår William, vår vackra katt!

 

Just det ja, såhär kändes träningen!

Idag har jag tränat en halvtimme. Efter att ha dragit ut på träningen så att jag inte tränat på 2 veckor, så hade jag nästan glömt hur smärtsamt det kan vara att träna. När man lever med fibromyalgi-liknande smärtor så är det nämligen ofta helt enkelt smärtsamt att röra på sig. Även om jag vet detta så glömmer jag av någon märklig anledning bort det så lätt. 

Ett tag trodde jag att det fungerade likadant för andra, att alla kände en ökande smärta under alla träningsövningar och tränade tills smärtan kändes för outhärdlig. Men nu har jag förstått att det faktiskt inte gör så ont för andra att träna. Själv slutar jag utföra övningarna när det gör för ont för att det skulle kunna anses bra för min kropp. Därför når jag inte alla gånger mjölksyre-stadiet. Istället får jag ökad värk och illamående, som toppas i slutet av övningen och strax efter avslutad övning. När jag väntat några minuter brukar det lugna sig, men värken blir ofta höjd för några timmar efteråt. Ibland till dagen efteråt om jag har otur. 

Men för att inte bara fokusera på det dåliga och ge mig själv negativa affirmationer så får jag förklara varför jag ändå mår bra av att träna. Min erfarenhet är nämligen att när jag inte tränar så blir min värk mer konstant och svåruthärdlig. När jag tränar så får jag fler smärtpauser som jag kan samla energi från, och fler dagar med lite smärta. Ofta mår jag sämre direkt efter träningen (såvitt jag inte hade mer ont när jag startat, då mår jag oftast bättre efter träningen), men dagarna därpå så brukar värken vara lugnare. Ibland får jag också mer energi. Och de där sakerna är sannerligen värt mycket för mig! Dessutom kan jag ibland få bort fokus från hur kroppen känns genom att träna med andra och vara på gott humör.

Ett tag har jag hållit igång träning 2 gånger i veckan, men målet är 3 gånger i veckan. Kanske inte något jag klarar den närmsta månaden, men det kommer när jag skaffat medlemsskap på Victoriastadion, det ska jag se till. 

Recension: Kor - En kärlekshistoria

Recension: Kor - En kärlekshistoria

Det märks att den här boken är skriven för alla. Både för dem som haft med kor att göra, och för dem som inte har så mycket att relatera till när det gäller kor. När jag lånade denna bok så var min plan bara att ögna igenom denna vackra bok eftersom det verkade lite väl avancerat att läsa om kornas värld som känns så avlägsen från min egen. Men så snart jag började läsa i boken så hade den fångat mitt intresse. För texten var så välskriven och vacker.


Väcker känslor

Förutom ett kapitel i slutet så har jag läst denna bok från pärm till pärm, av ren nyfikenhet. Man få läsa om det idylliska ko-landskapet, bondesamhället, historia om uroxen och charmiga ko-historier. Den här boken har väckt en saknad som jag inte visste att jag hade. Nämligen saknaden av att ha kor omkring. Att se dessa stora vackra vänliga djur och klappa på dem. 

Trots att boken är lättläst så hinner den skapa känslor av både glädje och sorg. Glädje, för att kor finns och förgyller vår värld med deras charm, skönhet och goda mat. Sorg, för att kornas värld är nästan fullständigt industrialiserad och i princip alla kor slutar upp på slakten efter ett ofta hårt och nästan tröstlöst liv. Det enda fina de har är koutsläppet, och där kan man se att korna verkligen kan uppleva lycka. Korna skuttar ut i hagen så att juvren slänger och flänger. Tyvärr är det bara just korna, och inte tjurarna, som får uppleva detta.

Från bondesamhället till idag 

Sveriges typiska landskap är egentligen format av korna. Idag ser vi knappt korna, men vi märker att de fortfarande är en stor del i samhället när vi öppnar våra kylar och ser mängder av fyrkantiga paket såsom mjölk, ost, filmjölk, smör och yoghurt. Vi är så vana vid dessa matvaror, ändå lägger vi sällan en tanke till korna som skapat mjölken, basen till alla dessa varor. 

Förr var bondesamhällena många, men i takt med moderniseringen har bondesamhällena blivit färre fast med fler kor per gård. 1950 fanns det ca 268 000 mjölkleverantörer, men idag finns det bara ca 5400 mjölkleverantörer kvar. Gårdarna hade i genomsnitt 6 kor 1950, medan idag ligger genomsnittet på 61 kor per gård. En stor anledning till denna utveckling är att mjölkkor har haft en dålig lönsamhet, så många kobönder har antingen bytat yrke eller gått över till köttindustrin som har en något bättre lönsamhet.

Alltså har antalet mjölkkor blivit färre i Sverige. 1950 fanns det ca 1 635 000 mjölkkor i Sverige. 2010 fanns det endast ca 348 000 mjölkkor. Hur kan detta hänga ihop med att vi fortfarande äter så mycket mjölkprodukter? Jo, korna har nämligen avlats till en extremt hög medelavkastning av mjölk. År 1950 fick man 2910 kg mjölk per ko och år, 2009 var medelavkastningen 8327 kg per ko och år.

Årets bok 2011, WWF

Det här är alltså en väldigt läsvärd bok som jag tipsar starkt om! Den sätter perspektiv på saker. Om inte för textens skull så för de fantastiska ko-bilderna! Den har varit Årets Pandabok, dvs. WWF:s utvalda bok år 2011, och det med rätta. Kanske en potentiell julklapp till någon? 

 

En ny familjemedlem!

Idag kommer katten!! Vi bestämde för minst ett halvår sedan att vi ville ha en katt. Först försökte jag hitta vår älskade lilla katt, men efter ett försök så la jag det hyllan. Och för några dagar sen så överraskade min pojkvän genom att berätta att han ordnat en kattunge från Hagestad. Underbart är det! Fast jag är lite nervös måste jag erkänna. Jag vet inte så mycket om hur man tar hand om en katt (även om jag läst på). Jag får bara försöka ta det som det kommer. Bilder på vår efterlängtade katt kommer. Tills vidare visar jag den här hjärtliga kattbilden. =) 

Djurförsök och mänsklig "logik"

"Ask the experimenters why they experiment on animals, and the answer is 'Because the animals are like us.' Ask the experimenters why it is morally OK to experiment on animals, and the answer is: 'Because the animals are not like us.' Animal experimentation rests on a logical contradiction."
-Professor Charles R. Magel 

Ett exempel på hur vi människor vrider om perspektiv för att hela tiden få dem att passa oss själva. Vi anser oss själva vara logiska moraliska varelser, men ändå gör vi hela tiden saker som inte håller rent etiskt. Detta är något som alla djurrätts-filosofer begrundar. Kanske något som alla människor borde begrunda lite mer?

"Why love one but eat the other?" är en fråga som tagits upp i en kampanj av PETA, där de påpekat likheterna mellan dessa djur och skillnaderna i hur vi behandlar dem.

Så lätt var det att gå med i Djurens Rätt

Jag har velat delta mer i aktiviteter inom Djurens Rätt länge, men av någon märklig anledning så har jag inte kontaktat ordentligt förrän nu. Och vad som är kul är att det var ju galet lätt att välkomnas in i gruppen! Jag skickade bara ett mejl där jag hälsa att jag var intresserad av att delta, och får direkt höra att de har möten varje månad som man kan komma på, samt bjuds direkt in till Facebook-gruppen, mm. Så lätt var det! =) 

Känns bara lite irriterande att jag missat de senaste sakerna som hänt inom Djurens rätt i Lund. Surast var nog att jag inte hann anmäla mig till det veganska julbordet på Govindas innan det blev fullbokat. Jag behövde en dag på mig för att fråga dem jag ville bjuda med, men när jag äntligen fått ett "ja" av dem så hade det just blivit fullbokat. Sån otur alltså. ><

Denna kväll är värken framme. Jag är trött som fasen i ryggen och vet inte riktigt hur jag ska orka hålla mig uppe tillräckligt länge för att laga mat. Men efter en trevlig dag är jag är ändå på gott humör. Cheers! 

Pär Ström-mobbningen och diskussionsklimatet

Det första temat i senaste Debatt-programmet (tors 8 nov) tycker jag tog upp en intressant fråga. Nämligen hur tonen i sociala medier ofta liknar skolbarnsmobbing, att när någon tycker "fel" så hatas och hånas det. De bjöd in Pär Ström som meddelar att han bestämt sig för att avsluta sin offentliga karriär inom genusfrågan. Pär Ström är nämligen en känd person inom genusdebatten. Han kallar sig för jämställdist och fokuserar då på hur männen diskrimineras, och har fått otroligt mycket kritik för detta.

Han talar om en slags samhällelig mobbing, där t o m journalister, författare och andra kulturpersonligheter har skrivit mycket hård kritik som innehåller mer personangrepp än argumentation. På twitter har en Per Ström-hatmobb utvecklats, och inom Facebook finns en stor grupp; "Vita kränkta män" (ca 45 000 medlemmar), som länge haft hans ansikte som symbol.

Självrannsakan

När jag hörde om detta på Debatt så slog det mig att jag själv har följt det sociala grupptrycket och varit del av detta. Jag har kallat honom för korkad flertalet tillfällen och varit allmänt kritisk till hans åsikter. Plötsligt fick jag rannsaka mig själv litegranna, eftersom jag oftast anser mig vara en person som brukar ta avstånd till mobbing. Men jag håller med om att det har pågått en slags "offentlig mobbing" av Pär Ström. Det har liksom nästan blivit populärt att ogilla denna person, och vid eftertanke så anser jag att han inte alls är berättigad all denna hårda kritik, dessa hot och påhopp som han fått. Det känns liksom som att något har gått överstyr här, när det blir okej och till och med anses bra att yttra sig väldigt negativt om denna person. 

Även om jag inte håller med om hur Pär Ström fokuserar på problemet kring diskriminering av män, så håller jag med om grundsynen om att detta är en fråga som behöver tas upp mer i debatten. Men jag misstänker att när Pär Ström tagit upp dessa saker så kommer han in på känsliga punkter i samhället och då drar folk till med hånande argument istället för att faktiskt argumentera ordentligt och eventuellt ifrågasätta sig själva. Många påhopp har gjorts, han har blivit hotad, och hans utseende nämns då och då, trots att det är helt irrelevant för debatten. Pär Ström är den person jag känner till i nuläget som fått hårdast kritik, förutom Reinfeldt. Att Reinfeldt får hård kritik av olika varianter anser jag dock vara mer befogat, eftersom han står i större maktposition till att göra folk skada. Dock tycker jag att jag ser många onödiga personliga påhopp även på Reinfeldt, trots att det inte hör hemma i politiken.

Problemet i diskussionsklimatet

Konstant ser jag hur människor hanterar debatter och argumentationer på väldigt dåliga vis. Särskilt i sociala medier på Internet. Jag har en teori om att människor ofta älskar att håna och hata olika personer och personlighetstyper, då detta beteende också säger andra att "jag är minsann bättre än det där" och då vinner vi en slags statuspoäng. Det är därför vi gillar program (och gillar att reagera på program) som "Ung och bortskämd" och "Lyxfällan", nämligen för att det får oss att känna oss bättre över oss själva.

Dåliga sätt att debattera är något av det vanligaste problemet inom debatter idag. Folk tar ofta till personangrepp och andra fula knep, snarare än att faktiskt argumentera ordentligt för sin sak. Detta sätt att argumentera är ett stort hinder i politik och andra platser var viktiga beslut behövs göras.

Istället för att diskutera för att tillsammans hitta en optimal lösning på olika problem, då vi alltså borde kunna lyssna till varandras argument, så väljer vi oftast att bara försöka vinna argumentationen. Och har vi inte tydliga argument för stunden så drar vi ofta till med personliga påhopp. Det är sällan som folk väljer att rannsaka sig själva och sina egna värderingar. Tyvärr skadar detta vår utveckling mer än vad det bygger den.